"Varför har vi träslöjd i skolan?" - om kunskaper för framtiden

Igår fick jag en dröm uppfylld - en debatt om synen på kunskap. I den här drömmen ingick flera perspektiv på kunskap från personer som har tankar och erfarenhet, men inte är politiker. Sven-Eric Liedman, Stefan Fölster (Svenskt näringsliv) och Lars Benon (Globala gymnasiet) gav sin syn på kunskap, framtiden och skolans roll. Pedagogikprofessorn Ingrid Carlgren skulle också ha varit med, men var tyvärr sjuk. En panel av lärare och ett par gymnasieelever gav sina perspektiv.

Salen på ABF-huset var sprängfylld av åhörare som var intresserade av detta samtal. Jag tror att många av dem som fyllde salen igår har samma känsla som jag - nämligen att "sanningarna" om skolans tillstånd ibland är oreflekterade och saknar analys. Skolan har ju varit i politikens hetluft i flera år, och utbildningsminister Jan Björklund har inte låtit skolreformerna ligga och bero. Min känsla har länge varit att utbildningspolitiken präglas av yta och lättköpta argument, men att djupgående analyser av reformernas konsekvenser saknas. Begrepp som "kunskapsskolan" och "flumskolan" har delat upp utbildningsvärlden i två läger där ett anses syssla med "riktig kunskap" och "ordning och reda" och det andra inte. Men i medietexterna saknas definitioner på vilken kunskap som är viktig, och varför.Vad är det unga behöver ha med sig in i framtiden, och vad ska det ha det till? Samma dag hade DN meddelat att de nya yrkesprogrammen på gymnasiet inte lockar så många elever, trots att tanken var att de skulle ge yrkeskunskaper som ger en säker framtid för eleverna och samhället. Är det inte yrkeskunskaper eleverna anser att de behöver? Det är säkert heller ingen slump att merparten av åhörarna till debatten var lärare. Många "tyckare" uttalar sig tvärsäkert om skolan och lösningar, men var är lärarnas röst? Och elevernas?

Ett av syftena med gårdagens debatt att ge lärarna möjlighet att utifrån sin erfarenhet kommentera några av dem som faktiskt når ut i samhällsdebatten om skolan. Liedman har nyligen gett ut en uppmärksammad debattbok, Hets!, där han ifrågasätter riktningen i de pågående utbildningsreformerna. Dessa är, enligt Liedman, alltför inriktade på fakta och prov, medan framtiden kommer att kräva förmågan till kritiskt tänkande av de unga. Lärarpanelen gav honom både ris och ros i debatten. Sevilay Brännström, lärare på Fryshuset gymnasium, höll med Liedman om viktigheten i lek- och lustfyllt lärande, och talade passionerat om lärares engagemang i att faktiskt försöka skapa lust till lärande. Samma argument bemöttes av Fölster med att lek innebär att kunskapen serveras. I stället behöver, enligt Fölster, individen själv lära sig att lära. Lisa Eklöv, lärare på Kärrtorps gymnasium, ifrågasatte riktigheten i Liedmans påstående om att skolan sysslar för mycket med fakta. I stället gick hon på Fölsters linje om kunskapens föränderlighet, och menade att kärnämnen, självkänsla och stabilitet är det som skolan ska ge unga inför framtiden.

Fölster har tidigare engagerat sig i skoldebatten med sin bok Den orättvisa skolan. Hans inställning till skolreformerna är att det är viktigt att mäta vad eleverna lär sig, och knöt i går detta till vuxenvärldens ansvar att ge förutsättningar för ungas lärande. Fölster varnade med detta för att skylla på elevernas individuella förutsättningar och sociala bakgrund. Det senare inlägget mötte motstånd hos Brännström, som menar att hon i sin vardag ser hur social bakgrund reproduceras, och att reformerna är en tillbakagång. Fölsters framtidsperspektiv är att kunskaper är föränderliga, snabbt föråldras och att vi inte idag kan slå fast vad framtiden kräver. Han menar därför att kärnämnen och sociala förmågor är viktiga, och han förordar att man hittar nya former för lärande där man inte behöver sitta i ett klassrum.

Benon talade om vikten av att tänka utanför ramarna, att tänka tvärvetenskapligt och att förbereda unga för en framtid vi inte känner till. Han pekade på framtidskompetenser som innovativitet, kreativitet, entreprenörskap, människosyn och digital kompetens. Benon menade att unga i grunden är intresserade, och att man kan lyfta elevernas motivation genom att fokusera på stora, viktiga frågor som hållbar utveckling.

Mats Pettersson, lärare på Fryshusets gymnasium, menade att samhället och ungas situation har förändrats, men att skolans innehåll är i stort sett samma som på hans åttiotvååriga pappas tid. Även Linus, elev på Fryshusets gymnasium, ifrågasatte framtidsrelevansen i skolans innehåll när han förundrades över att hans lillebror som går i grundskolan lär sig hur man svarvar i trä men inget om hur man skriver i Word. Filip ställde frågor som ramar in hela kunskapsdebatten: Varför lär vi oss det här? Vad behöver vi lära oss? Pettersson efterlyste framtidsvisioner i debatten och pekade på att många "tyckare" i skolfrågorna saknar reell kunskap. Som ett exempel lyfte han fram bristen i elevnärvaro som ett akut problem i gymnasieskolan, och efterfrågade idéer om hur skolan kan bli så intressant att eleverna faktiskt går dit.

Eleverna, Linus och Karin, bidrog med två nya perspektiv när de sammanfattade debatten. Karin fokuserade behovet av skolans aktiva värdegrundsarbete. Hon menade att lärare skapar normer som eleverna påverkas av, och gav exempel i att flickorna används för att lugna ner pojkarna. Karin hävdar behovet av att lärarna arbetar aktivt mot könsnormen. Filip belyste en annan sida av prov och kunskapsmätningar när han efterlyste talet om hur eleverna mår. Han menade att alltför stora krav ger elever blödande magsår.

Antipluggkulturen och pluggkulturen

Lärarnas tidning rapporterar denna vecka att pojkar diskrimineras i betygssättningen. I ämnen som har nationella prov sätter lärare generellt högre betyg på kursen än resultatet på nationella provet indikerar. För flickor är skillnaden mellan resultat på nationella provet och betyget ännu större än för pojkarna. 
Det har länge varit känt att flickor får högre betyg än pojkar. Detta gäller inte bara Sverige, utan många länder i västvärlden. Vissa forskare talar om biologiska orsaker: pojkar mognar senare. Andra pekar på att utbildningssystemet och arbetsformerna i skolan gynnar flickorna. En tredje grupp menar att pojkarna ingår i en "antipluggkultur" där normer för maskulinitet och pojkarnas identitetsarbete hindrar dem från att plugga. Detta är i och för sig inget nytt då antipluggkulturen kan ses som kopplad till klass. Mats Trondman, ungdomsforskare, har skrivit om arbetarklassens pojkar som under under 1900-talet har har haft förväntningar på arbete direkt efter avslutad skolgång. Under industrialismens era behövdes inga betyg, för jobb fick man ändå, om man var skötsam. Efter 1990-talets strukturomvandling hamnade dessa pojkar i en gråzon då det inte längre gick lätt att få jobb i industrierna och samhället började kräva vidare studier. Den s.k. Pisaundersökningen över kunskapsmätningar i OECD-länderna som presenterades före jul visade att skillnaderna mellan pojkar och flickor mycket riktigt växer i Sverige, men det gör även skillnaderna mellan barn från olika socioekonomisk bakgrund. De som tappar mest i kunskaper är pojkar från underprivilegierade miljöer.

Och nu visar alltså Lärarnas tidning att även lärarnas betygssättning medverkar till skillnaderna i betygssättning. I DN:s (12/2) artikel om rapporten förs misstankar fram om att lärarna sätter betyg på uppförande snarare än faktiska kunskaper, och att detta gynnar flickorna. Jag tror att det kan ligga något i detta. Ända sedan 1994 har vi haft målrelaterade betyg som ska mäta hur mycket eleverna kan och förstår, men inte hur flitiga de är. Frågan är om detta har slagit igenom, eller om betygen fortfarande används för att belöna den som studerar, försöker, gör läxorna, kommer i tid, sitter still osv. För mig hänger detta ihop med tesen om "antipluggkulturen". Även lärarna ingår ju i samma kultur som associerar "pluggkultur" med femininitet och "antipluggkultur" med maskulinitet. I "pluggkulturen" kodar man av lärarnas förväntningar och beter sig på önskvärt sätt. I "antipluggkulturen"krockar lärarnas förväntningar med förväntningarna från traditionellt maskulina (och klassbundna) normer. Resultatet: Lägre betyg för pojkar.