Släpp kontrollen och sluta trotsa!

Rubriken är ett citat från en av deltagarna vid ett fantastiskt seminarium om Entreprenöriellt lärande på Fryshuset i går kväll (23/2). Citatet sammanfattar vad deltagararen tar med sig från de två föreläsarnas budskap. "Släpp kontrollen" kommer från John Steinberg som ställde lärarkontroll mot entreprenöriellt lärande, dvs. ett lärande som utgår från att söka motivation i elevens styrkor. Detta var intressant för mig, som ju också ställde kontroll mot entreprenöriellt lärande i ett tidigare blogginlägg.  "Sluta trotsa" handlar om att vuxna ska sluta trotsa ungdomars drivkraft. Citatet refererar till Fryshusets VD Johan Oljeqvist som hänvisade till familjepsykologen Jesper Juuls resonemang om trots när han talade om att leda unga. Juul menar ju att det barntrots vi ofta talar om som destruktivt egentligen är strävan efter självständighet, och att det egentligen är vuxna som trotsar barnen när vi motarbetar denna strävan. Johan Oljeqvist visade en bild på en graffitivägg och menade att detta egentligen är ett exempel på entreprenörskap, fast dyrt entreprenörskap.

Fler budskap från deltagarna:
- Ge beröm!
- Utgå från styrkor - utveckling och egen drivkraft!
- Utvecklingssamtal ska följa 80/20-princip. 80 % vad eleven är bra på dvs. styrkor. 20 % vad eleven kan bli bättre på!
- Entreprenöriellt lärande handlar om att göra
- Tar med mig 80%!
- Släpp kontrollen!
- Identifiera styrkor och lyft dem!
- Hur inte vad!
- Styrka! Se och lyft individen!
- Mer beröm - se det lyckliga i barnet/människan
- Låt eleverna ta ansvar, sluta trotsa!
- Lyssna och led
- Hur får du andra att lyckas?
- Äntligen ett begrepp för det jag arbetar med: Entreprenöriellt lärande!
- Hitta styrkor!
Sammanfattningsvis en fantastisk kväll. Tack alla!

Tigermamman rör upp debatt om barnuppfostran

Amerikanska Amy Chua rör upp känslor med sin bok där hon berättar om hur hon har trimmat sina barn till toppresultat i skolan och inom musiken. I DN Insidans artikelserie Piska eller morot? responderar svenska experter, som barnläkare Lars H Gustafsson, på Chuas uppfostringsmetoder, och menar att barn behöver uppmuntran och lek snarare än krav på prestation. Från mig känns det så främmande att "piska" sina barn till toppresultat att jag har svårt att uppröras över tigermamman. Någon kommenterade i DN att det tigermammans hårda schema för läxläsning och pianospel har hållit barnen ifrån det som är verkligt svårt; social träning i grupper. Det här kan vara intressant att sätta i perspektiv till den svenska "flumskolan" där barnen tränas i samarbete och problemlösning. Det är ju inte bra att svenska barn tappar i matematik och svenska i internationella undersökningar, men kanske lär de sig ändå något som de toppresterande finska barnen inte gör?

Antipluggkulturen och pluggkulturen

Lärarnas tidning rapporterar denna vecka att pojkar diskrimineras i betygssättningen. I ämnen som har nationella prov sätter lärare generellt högre betyg på kursen än resultatet på nationella provet indikerar. För flickor är skillnaden mellan resultat på nationella provet och betyget ännu större än för pojkarna. 
Det har länge varit känt att flickor får högre betyg än pojkar. Detta gäller inte bara Sverige, utan många länder i västvärlden. Vissa forskare talar om biologiska orsaker: pojkar mognar senare. Andra pekar på att utbildningssystemet och arbetsformerna i skolan gynnar flickorna. En tredje grupp menar att pojkarna ingår i en "antipluggkultur" där normer för maskulinitet och pojkarnas identitetsarbete hindrar dem från att plugga. Detta är i och för sig inget nytt då antipluggkulturen kan ses som kopplad till klass. Mats Trondman, ungdomsforskare, har skrivit om arbetarklassens pojkar som under under 1900-talet har har haft förväntningar på arbete direkt efter avslutad skolgång. Under industrialismens era behövdes inga betyg, för jobb fick man ändå, om man var skötsam. Efter 1990-talets strukturomvandling hamnade dessa pojkar i en gråzon då det inte längre gick lätt att få jobb i industrierna och samhället började kräva vidare studier. Den s.k. Pisaundersökningen över kunskapsmätningar i OECD-länderna som presenterades före jul visade att skillnaderna mellan pojkar och flickor mycket riktigt växer i Sverige, men det gör även skillnaderna mellan barn från olika socioekonomisk bakgrund. De som tappar mest i kunskaper är pojkar från underprivilegierade miljöer.

Och nu visar alltså Lärarnas tidning att även lärarnas betygssättning medverkar till skillnaderna i betygssättning. I DN:s (12/2) artikel om rapporten förs misstankar fram om att lärarna sätter betyg på uppförande snarare än faktiska kunskaper, och att detta gynnar flickorna. Jag tror att det kan ligga något i detta. Ända sedan 1994 har vi haft målrelaterade betyg som ska mäta hur mycket eleverna kan och förstår, men inte hur flitiga de är. Frågan är om detta har slagit igenom, eller om betygen fortfarande används för att belöna den som studerar, försöker, gör läxorna, kommer i tid, sitter still osv. För mig hänger detta ihop med tesen om "antipluggkulturen". Även lärarna ingår ju i samma kultur som associerar "pluggkultur" med femininitet och "antipluggkultur" med maskulinitet. I "pluggkulturen" kodar man av lärarnas förväntningar och beter sig på önskvärt sätt. I "antipluggkulturen"krockar lärarnas förväntningar med förväntningarna från traditionellt maskulina (och klassbundna) normer. Resultatet: Lägre betyg för pojkar.

Ledarskap för entreprenöriellt lärande?

"Entreprenörskap ska enligt regeringens nationella strategi löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet" står det på Skolverkets webbplats (http://www.skolverket.se/). Min misstanke är att detta är ett utslag av regeringens arbetslinje och en skolpolitik där anställningsbarhet och nyttotänkande är ledande begrepp. I texterna om entreprenörskap hittar man också formuleringar om "arbetslivets krav" och "egenföretagande". Men - glädjande nog handlar största delen av Skolverkets texter om entreprenöriellt lärande som ett pedagogiskt förhållningssätt - ett förhållningssätt som andas tilltro till människans utvecklingsmöjligheter snarare än ekonomiskt nyttotänkande.

Så här definierar Skolverket entreprenöriellt lärande: "Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet,

självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta." Det glädjer mig att Skolverket för fram begrepp som brukar associeras till "flumskolan" snarare än "kunskapsskolan" för att anknyta till Folkpartiets etikettering av skolsystemet.

Nu hoppas jag bara att det entreprenöriella lärandet kommer att kunna förverkligas i en reformerad skola där kontroll och  styrning har varit ledord för förändringarna. Jag är av uppfattningen att allt vi gör i skolan sänder signaler till eleverna om vad som är viktigt. Fler kunskapsmätningar och tidigare betyg sänder en signal om att vi vill kontrollera att eleverna arbetar hårt och lär sig mycket. Dessa kontrollinstrument ska också fungera som "morot" och "kvitto" på att de lär sig och lär sig rätt. Den som ska kontrollera och utdela moroten och kvittot är vuxensamhället - inte eleverna själva. Det är allstå yttre motivation snarare än inre motivation som ska göra jobbet. Starkare styrning av innehållet i ämnesplanerna sänder en signal om att det finns vissa saker som är rätt att lära sig - säger vuxensamhället. Samtidigt ska skolan alltså uppmuntra till självtillit, nyfikenhet och mod att ta risker. Jag vill flagga upp för att dessa signaler kanske strider mot varandra.

För mig baseras ledarskap på ett pedagogiskt förhållningssätt som uttrycker vad som är viktigt i en verksamhet. Ledarstilen hos den som leder verksamheten (t.ex. en chef, en lärare eller myndighet), måste harmoniera med det pedagogiska förhållningssättet. För mig blir det motstridigt med en ledarstil som baseras på kontroll, styrning och yttre motivationsfaktorer (belöningar och bestraffningar) i en verksamhet som ska präglas av ett pedagogiskt förhållningssätt med ledorden "självtillit", "nyfikenhet" och "kreativitet". En utmaning för regeringen och skolan!