Tigermamman rör upp debatt om barnuppfostran

Amerikanska Amy Chua rör upp känslor med sin bok där hon berättar om hur hon har trimmat sina barn till toppresultat i skolan och inom musiken. I DN Insidans artikelserie Piska eller morot? responderar svenska experter, som barnläkare Lars H Gustafsson, på Chuas uppfostringsmetoder, och menar att barn behöver uppmuntran och lek snarare än krav på prestation. Från mig känns det så främmande att "piska" sina barn till toppresultat att jag har svårt att uppröras över tigermamman. Någon kommenterade i DN att det tigermammans hårda schema för läxläsning och pianospel har hållit barnen ifrån det som är verkligt svårt; social träning i grupper. Det här kan vara intressant att sätta i perspektiv till den svenska "flumskolan" där barnen tränas i samarbete och problemlösning. Det är ju inte bra att svenska barn tappar i matematik och svenska i internationella undersökningar, men kanske lär de sig ändå något som de toppresterande finska barnen inte gör?

Ledarskap för entreprenöriellt lärande?

"Entreprenörskap ska enligt regeringens nationella strategi löpa som en röd tråd genom hela utbildningssystemet" står det på Skolverkets webbplats (http://www.skolverket.se/). Min misstanke är att detta är ett utslag av regeringens arbetslinje och en skolpolitik där anställningsbarhet och nyttotänkande är ledande begrepp. I texterna om entreprenörskap hittar man också formuleringar om "arbetslivets krav" och "egenföretagande". Men - glädjande nog handlar största delen av Skolverkets texter om entreprenöriellt lärande som ett pedagogiskt förhållningssätt - ett förhållningssätt som andas tilltro till människans utvecklingsmöjligheter snarare än ekonomiskt nyttotänkande.

Så här definierar Skolverket entreprenöriellt lärande: "Entreprenöriellt lärande innebär att utveckla och stimulera generella kompetenser som att ta initiativ, ansvar och omsätta idéer till handling. Det handlar om att utveckla nyfikenhet,

självtillit, kreativitet och mod att ta risker. Det entreprenöriella lärandet främjar också kompetens att fatta beslut, kommunicera och samarbeta." Det glädjer mig att Skolverket för fram begrepp som brukar associeras till "flumskolan" snarare än "kunskapsskolan" för att anknyta till Folkpartiets etikettering av skolsystemet.

Nu hoppas jag bara att det entreprenöriella lärandet kommer att kunna förverkligas i en reformerad skola där kontroll och  styrning har varit ledord för förändringarna. Jag är av uppfattningen att allt vi gör i skolan sänder signaler till eleverna om vad som är viktigt. Fler kunskapsmätningar och tidigare betyg sänder en signal om att vi vill kontrollera att eleverna arbetar hårt och lär sig mycket. Dessa kontrollinstrument ska också fungera som "morot" och "kvitto" på att de lär sig och lär sig rätt. Den som ska kontrollera och utdela moroten och kvittot är vuxensamhället - inte eleverna själva. Det är allstå yttre motivation snarare än inre motivation som ska göra jobbet. Starkare styrning av innehållet i ämnesplanerna sänder en signal om att det finns vissa saker som är rätt att lära sig - säger vuxensamhället. Samtidigt ska skolan alltså uppmuntra till självtillit, nyfikenhet och mod att ta risker. Jag vill flagga upp för att dessa signaler kanske strider mot varandra.

För mig baseras ledarskap på ett pedagogiskt förhållningssätt som uttrycker vad som är viktigt i en verksamhet. Ledarstilen hos den som leder verksamheten (t.ex. en chef, en lärare eller myndighet), måste harmoniera med det pedagogiska förhållningssättet. För mig blir det motstridigt med en ledarstil som baseras på kontroll, styrning och yttre motivationsfaktorer (belöningar och bestraffningar) i en verksamhet som ska präglas av ett pedagogiskt förhållningssätt med ledorden "självtillit", "nyfikenhet" och "kreativitet". En utmaning för regeringen och skolan!